Tuffa veckor

De senaste veckorna har varit tuffa, tuffare än på väldigt länge. Kanske det jobbigaste jag varit med om i mitt liv med hundar. För en dryg vecka sedan fick vår äldsta dam Tindra somna in. De beslutet var svårt men ändå inte, hon var sliten och hade många krämpor som hon kämpat med länge.

Det som vi inte för vårt liv kunde tro skulle komma så snart, var att Aliz skulle behöva vandra vidare. Efter mycket vånda och ett antal besök till veterinärer fick vi ta beslutet även för henne.

Aliz visade sig ha fått en elakartad juvertumör som blödde, dessutom konstaterades det att hon hade stor spridning av metastaser i lungorna. Det fanns inget att göra. På sitt 10:e år somnade vår underbara Aliz in.

De båda har varit väldigt speciella för oss i familjen på många sätt. Tindra var vår första sheltie. En tid var hon vårt ”enebarn” som vår uppfödare brukade säga. Tindra blev min vår äldsta dotters bästa vän och så förblev det ända till slutet trots att hon flyttat hemifrån sedan flera år.

Aliz kom som foderhund till oss från samma uppfödare och fångade våra hjärtan. Hon blev vår yngsta dotters ögonsten och var den som hälsade oss extra välkommen hem även om vi bara hämtat posten.

Dags att snäppa upp träningen med Marta

Efter den här säsongens i det närmsta obefintliga agilityträning är det dags att snäppa upp det. Tävlade äntligen för en dryg vecka sedan för första gången i år officiellt och med bra resultat. På pallen alla tre lopp, ett nollat som tyvärr inte gav pinne men riktigt bra känsla.

Marta är så taggad och duktig det som vi framförallt behöver jobba med är kontaktfälten och då speciellt på balansen. Så nu ska vi försöka få till det😊

Har fått till två pass i helgen och börjat om med matta. Det är långt kvar innan det sitter bra och utan snurr🙄. Här kommer ett klipp från gårdagens pass. https://alizotindra.files.wordpress.com/2020/09/vid_20200920_183114.mp4

Tävlings året 2019

Inför det här året var målet att lyckas flytta upp till klass två i både agility och hoppklass för Marta. Vi nådde inte riktigt dit, vi har kämpat hela året med sista pinnen i agilityklass men i hopp tävlar vi nu klass två. Men jag måste säga att vi trots allt gjort en del förbättringar. Det som kanske är vår tuffaste utmaning är kontaktfälten, som vi hoppas få till inför sommaren 2020. Roligt har vi haft i alla fall!

Förutom agility har vi provat på lite nose work också. Marta har tagit tre diplom i nw1 och klarat doftprov i nw 2. Vi har inte debuterat i nw 2 ännu men hoppas få möjlighet under 2020.

Nu i december har Aliz klarat sitt doft prov i nw 1 så vi hoppas på debut för henne i början på året.

Nytt resultat!

Ännu en gång får vi super fina röntgen resultat😃. Sagogläntans Madicken (Dixie) höfter A och armbågar 0. Så super nöjd och glad över detta. Tusen tack till Linda Andorsen Kråkeslottet för förtroendet att ta hand om vår urmoder Kråkeslottets Hipp Hurra❤️

Pippi Långstrump/Katla

Idag kom härliga hälsningar från Finland. Katla Sagogläntans Pippi Långstrump (efter SE,FI,NO UCH Request Shaded Style och Kråkeslottets Hipp Hurra) är röntgad med de absolut bästa resultatet vi kunnat önska. HD A/A, ed 0/0, patella 0/0 och LTV0 & AV0 alltså höft, armbåge, knä och ryggrad är friska😃

Katla ägs av kennel Agarwea och bor på foder hos Hanna i Jyvyskelää. Tack för att ni tar väl hand om Katla.

Första tävlingshelgen för säsongen

Förra helgen åkte jag och Jenny på en liten road-trip till Härnösand för agilitytävlingar. Vi bodde fint på Villa Sedin inne i stan bara några minuter från Brukshundsklubben. Förra säsongen var ju riktigt dålig trots att vi fick ihop en del tävlingar så det var skönt att få åka hem med ett nollat lopp för Tindra och en 1:a plats för Marta. Stort tack till Linn som körde Marta till segern.

På plats var också Sagogläntans Totti ”Veyron” med matte Jeanette och Dijana från kennel Lovestain. Superfina lopp för Veyron och Jeanette men tyvärr med stolpe ut denna helg.